I lördags var jag och Per på Flyinge och tittade på Monty Roberts clinic.

Det var kul att komma till flyinge, var länge sedan jag var där, över 10 år. Blev lite ledsen över att se att byggnaderna och stallarna var i så dåligt underhållna, slitet, flagnande färg och rappning, mögel på väggarna i lilla ridhuset och slarvigt intryck i stallarna med ensilage i högar utanför boxarna
Monty jobbade med fyra olika hästar, en oinriden ridponny som han gjorde "join up" med och tränade med sadel och till sist även ryttare. Det var en trevlig ponny med bra inställning och inga problem.
Nästa häst var en welshponny som var rädd för saker, Han tränades att gå över pressening och det gick bra. Sedan tränade han med "pinne" med plastpåse för att vänja ponnyn. Man såg att ponnyn var stressad men blev lugnare efterhand, mycket arbete återstod dock för ägarn att fortsätta med.
Sedan kom en vacker halvblodshäst som hade haft problem vid inridningen och bockat av alla sina ryttare. Hon var väldigt spänd i början. Monty tränade join up och hon var verkligen duktig, (eller han var duktig kanske). Han jobbade länge med henne med sadel, ryttardummy, dvs en fejkryttare, lösa ben för att simulera skänkel. Han tömkörde också innan han slutligen lät sin ryttare rida. Hästen bockade inte en enda gång!
Den sista hästen var en varmblodig travare som inte gick att lasta. Men efter 15 minuters grundarbete var hon inne i transporten!
Det var roligt att se hur metodiskt Monty jobbade hästarna för att förbereda dem på bästa sätt. Han poängterade hur viktigt det var att korrigera hästen instant (omedelbart) när den gjorde fel. Han använde inget godis eller konstig utrustning utan bara en grimma som han själv konstruerat.
Jag fick med mig hem en tanke om hur viktigt det är att vi jobbar med våra hästar och inte bara förväntar oss ett färdigt resultat direkt 
Vi hade dessutom en underbar helg med god mat och så träffade vi Bosse och Susanne. Vad tyckte ni om clinicen??

2013-04-09 11:48 | 0 kommentarer